En ovanlig promenad

Idag gick jag som vanligt på promenad med hundarna efter jobbet. Vi var på väg till rastgården, och jag gick i godan ro och njöt av den friska luften. Plötsligt märker jag att Tromb stelnar till, och ser mig omkring och undrar vad han tittar på. Under en buske ser jag en katt försvinna iväg, och jag greppar kopplet lite hårdare. Tromb drar gärna iväg efter katter, men han verkar förstå att det inte är någon idé när han är kopplad, så det brukar inte vara några problem att få honom att släppa fokus på ”bytet”.

Precis när han rycker till för att ta upp jakten, hör jag hur något knäpper till. Det är haken på kopplet som går sönder. Inom loppet av en sekund inser jag att kopplet är trasigt och att hunden är lös. Tromb hinner några steg framåt och jag ropar ”NEJ!”. Han vänder och kommer tillbaka, och jag trär kopplet innanför hans halsband. Det hade kunnat gå illa, men jag är glad att han lyssnade på mig. Jag vet inte ens om han märkte att han var lös. Hade han vetat att det var fritt fram hade han kanske inte lyssnat på mig, men jag vill gärna tro att det var lydnaden som gjorde det.

Vi har verkligen kämpat med inkallningen, och jag tror faktiskt att Tromb skulle kunna vara lös, men jag vågar inte prova. Om han skulle ge sig iväg efter till exempel en katt och skada den, skulle jag aldrig förlåta mig själv. Det är nog den största nackdelen med vinthundar. Även om jag skulle hitta ett stort fält där man ser långt åt alla håll, skulle jag ändå vara rädd för att det skulle ligga en liten hare eller katt och trycka någonstans. Vi får helt enkelt hålla oss till rastgården, och det är ju väldigt bra att den finns.

/Sandra

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*