Uppfödardrömmar

Jag har en liten dröm om att bli uppfödare. Som hundägare är det nog ganska vanligt, men det är också en sak som för många bör stanna just vid en dröm. Att vilja ha en valp efter sin hund för att man själv tycker att den är så fin och bra är ofta ingen bra idé, för faktum är ju att vi är ganska partiska när det gäller våra guldklimpar. Att se sin hund med objektiva ögon är inte lätt, men det är precis det man måste kunna göra som uppfödare. Man måste fråga sig om ens hund verkligen håller måttet för att få äran att föra sina gener vidare.

Hunden måste ha ett rastypiskt utseende, men än viktigare (tycker jag i alla fall) är att den ska ha bra hälsa och bra mentalitet. Det finns alldeles för mycket hälsoproblem bland hundar idag, och det beror till stor del på att vi avlar så att dessa förs vidare. Det kan till exempel handla om att avelsbasen är för liten eller att man avlar på fel hundar. Ögonsjukdomar, dåliga höfter och armbågar, allergier, hudsjukdomar, epilepsi, cancer…

Som uppfödare måste man veta vad man gör, och tyvärr är det idag allt för lätt att ”bli” uppfödare. Föder man upp utanför SKK, dvs blandraser, så har man i princip inget ansvar alls. Inom SKK finns det en del saker att hålla sig till, som att bara avla på renrasiga hundar och att hålla sig till de regler som finns för respektive ras, men det är uppenbarligen inte nog. För att få fram sunda hundar måste man också kunna tänka själv och göra bra val utanför de regler som finns.

Jag känner själv att jag skulle kunna bli en bra uppfödare. Jag älskar mina två hundar och de betyder allt för mig, men trots det skulle jag inte använda dem i min avel för att jag kan se deras svagheter. Svagheterna är inget som begränsar oss i vardagen, men det håller inte måttet för avel. Inte enligt mig. Avel handlar om att hitta bra gener och bra kombinationer. Resten är ett lotteri, så det gäller att verkligen starta med bra förutsättningar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*